Ibland kan resan till barnbyn vara lång - både geografiskt, byråkratiskt och känslomässigt. Men så småningom faller allt på plats och barnet kan tas emot i barnbyn, välkomnas av sin nya familj och finna tryggheten i ett hem. Därmed kan också ett normalt liv börja för barnet – med dagis, skola, skratt, kiv och allt annat som utgör vanligt familjeliv. I den här texten kan du läsa tioåriga Rositas vardag i barnbyn.
- Hej, jag heter Rosita, och jag är tio år. Jag går i fyran på en skola här i stan. Huset jag bor i heter "Askungen", precis som sagan. Låter kul, eller hur? Alla hus i byn har namn, men jag vet inte varför. Jag har bott i barnbyn ganska länge, ungefär fyra år. Jag tycker verkligen om min SOS-familj och barnbyn är ett coolt ställe. Men det är meningen att jag ska berätta hur det är. Ganska normalt faktiskt. -De små barnen är med sina SOS-mammor hela dagen, de lite större barnen går i förskola i barnbyn. I förskolan går många barn som inte bor i barnbyn, eftersom förskolan inte bara är till för barnbybarnen utan även för barn från närområdet. Barn som jag, de stora, går i skola. Min bästis Roxana, går i min klass och bor med sina föräldrar här i stan. Vi träffas ganska ofta. Antingen kommer hon hem till mig i barnbyn eller så är vi hemma hos henne.
Det finns mycket att hitta på
- Det finns mycket att göra i barnbyn eftersom det alltid finns många barn att leka med. Barnbypappan (bydirektören) och hans assistent, såväl som övriga pedagoger är alltid "redo för nått kul" som de brukar säga. Vi går ofta på promenader eller jobbar med barnbyns tidning. Tidningen är kul får det är något jag kan tänka mig att jobba med när jag blir stor, och här kan jag se hur det fungerar. SOS-barnen har också vänner i närområdet. Från första dagen då de anländer till barnbyn uppmuntras barnen att knyta kontakter med andra barn som bor utanför barnbyn.
Efter skolan
För barn med inlärningssvårigheter finns det någon typ av hjälpverksamhet på eftermiddagarna, här i byn med speciella pedagoger. Det är bra för då finns det alltid någon att fråga eller som kan hjälpa dig inför prov i skolan. Naturligtvis kan man också få hjälp av sin mamma. Det beror på vad du föredrar. Ofta tillbringar vi eftermiddagen tillsammans och ritar. Eller dansar - ibland tränar vi inför karnevalen. Vi har en dansgrupp som brukar uppträda på karnevalen, då bjuder vi också in personer från stan för att titta på uppvisningen!
Lugnet sänker sig över barnbyn
- På kvällen går vi hem. Då äter vi middag och sedan lekar vi lite eller gör något annat, precis som andra gör på kvällarna, tittar på TV till exempel. Förr eller senare är det dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. När jag var liten brukade min mamma läsa en godnattsaga, men nu är jag för stor för det. Jag är ingen bebis längre. Nu är det mina yngre syskon som mamma läser sagor för. Jag tycker om att bo i barnbyn. Det händer alltid något, och barnen i barnbyn är coola, jag tycker verkligen om det, avslutar Rosita.