De flesta barn som kommer till våra barnbyar har utsatts för stort lidande både i form av utsatthet och förlust av sina nära och kära. De är förvirrade och sorgsna. Steg för steg måste de lära sig vad det innebär att skratta, att känna tillit och att skaffa sig vänner. Det tar lång tid för ett sargat barns hjärta att läka. I den här texten kan du läsa om hur det gick till när femårige Klaus fick ett nytt hem i en barnby. Berättar gör Klaus nya barnbymamma Hanne.
Hej mitt namn är Hanne. Jag är en SOS-mamma. Nyligen fick vi ett tillskott till familjen. Klaus är fem år, har alltid nått bus på gång och ett riktigt charmtroll. Innan han fick komma till barnbyn var hans liv allt annat än enkelt. Det kommer att ta ett tag innan han kan komma över sitt förflutna och återfå hopp och självförtroende.
Klaus får ett nytt hem
Klaus föräldrar bor i närheten av barnbyn, men de kan inte ta hand om honom på det vis han behöver. Det var många samtal mellan de sociala myndigheterna, Klaus föräldrar, bydirektören och mig själv innan det beslutades att Klaus skulle få komma till barnbyn. När det väl var bestämt att han skulle få komma, förde de sociala myndigheterna honom till barnbyn och till mig. Han kommer att fortsätta träffa sina föräldrar regelbundet, och de kommer att besöka honom i barnbyn. Det är mycket viktigt att barnen att känna till sitt ursprung, och naturligtvis eftersom de trots allt är hans biologiska föräldrar.
Mina barn Markus, 6 år, Tania, 11 år och Anita, 13 år, längtade efter att få träffa Klaus, få veta hur han såg ut, vad han gillade och ogillade, vilka favoritlekar han hade, vad han kunde berätta och så vidare. Innan Klaus kom till vår familj, förberedda jag mina övriga SOS-barn på hans ankomst. Det är viktigt att, inte bara för Klaus, utan även för de andra barnen, att veta vad som kommer att hända så att stabiliteten i de relationer som finns inte rubbas. Efter hand blev alla nyfikna på och var mycket glada när stunden kom och han äntligen stod där i vardagsrummet.
Första mötet
Där stod han äntligen, lite blyg och lite osäker, men vem hade inte varit det i en sådan situation!?! När han tagit av sin jacka och satt sig vid matbordet, höll han hårt i sin mugg med varm choklad, kunde de andra tre inte hålla inne sin nyfikenhet längre utan började överösa honom med frågor och berätta historier. Detta var deras sätt att visa honom hur glada de var över att han kommit hit, och att han var välkommen till familjen. Sakta, mycket sakta började Klas öppna sig och svara på deras frågor, men mest med ?hmm? och ? nej?. Efter en halvtimme kunde barnen inte sitta still utan började visa honom runt i huset.
"Detta är ditt rum"
"Detta är ditt rum, eller rättare sagt ditt och Markus", förklarade Tania. "Detta är din säng, Markus har sängen ovanpå, och mitt rum ligger här bredvid". Klas log stort "Är den med en fotboll på överkastet min? Det är precis en sådan fotboll som jag önskat mig länge!" Bingo, fick jag säga till mig själv, jag valde rätt!