Mitt i de frodigt gröna risfälten dyker den upp, den lilla byn på pålar en timmes bilfärd utanför Siem Reap. Bygatan har förvandlats till lervälling av det ihållande monsunregnet och både folk och fä försöker att hålla sig i skydd undan de häftiga skurarna.
 |
| Ho Cho träffar sin syster och syskonbarn i när han besöker sin hemby. Foto Berno Hjälmrud |
MEN NÄR HO CHO ANLÄNDER på besök för första gången på åtta månader trotsar byns invånare regnet och springer ut. Glädjen är påtaglig – både hos Ho Cho som äntligen får återse sin syster och sitt lilla syskonbarn – och hos familj och vänner i byn som tar emot honom som en hjälte.
Ho Chos familj har levt i byn i generationer. Precis som på farfarsfars tid saknas både el, vatten och avlopp. Och precis som då försöker de allra flesta försörja sig genom att arbeta på risfälten. Förmodligen har inte lönen på mellan en och två dollar om dagen förändrats särskilt mycket, den heller. Eller risken att drabbas av tarmsjukdomar och malaria; myggen frodas i det fuktiga klimatet. Många har inte ens råd att äta det ris de odlar; Ho Chos syster lyfter på locket på en tunna och visar det risskräp som inte går att sälja och som hon och hennes lilla familj lever på.
SOM TRETTONÅRING TVINGADES HO CHO, som idag är 20 år, att sluta skolan för att bidra till familjens försörjning. Pappan hade då övergett familjen för en annan kvinna. Mamman blev djup deprimerad och började missbruka alkohol. För tre år sedan, då Ho Cho var 17 år, dog hon. Ho Cho arbetade varje dag på risfälten, från tidigt på morgonen till mörkrets inbrott. Framtiden såg ut att vara utstakad. Men så en dag råkade hans syster höra en uppmaning på byns transistorradio till ungdomar att söka till SOS Barnbyars yrkesskola i Siem Reap. Utbildningen i el, svets, snickeri och rörmokeri var gratis - och de antagna skulle dessutom få bostad och uppehälle betalt av SOS Barnbyar.
- Jag såg det som en fantastisk möjlighet, inte bara för mig själv, utan också för att bidra till familjens försörjning i framtiden, berättar Ho Cho, som gick i spänd förväntan i några månader efter att ha skickat in sin ansökan.
HAN HADE TUR. Efter en noggrann urvalsprocess och genomgång av de hundratals ansökningar som strömmade in valdes Ho Cho ut till en av de 45 platserna, som fördelas bland dem som anses vara i störst behov. Ungdomarna som går utbildningen är eftertraktade både på den heta byggmarknaden och på hotellen i Siem Reap. Hotellen står täta i staden, som är en blomstrande turistort tack vare närheten till templen i Angkor.
- Jag har gått i skolan i åtta månader nu – och lär mig nya saker hela tiden, säger Ho Cho stolt.
Stoltheten delar han med byns andra invånare. Genom Ho Cho har de sett möjligheten att bryta mönstret – och ta klivet in i en ljusare framtid.