Serge var fem år när han kom till SOS Barnbyn i Abobo, Elfenbenskusten. Fram till den dagen då han hittades på en marknad och skickades till barnbyn hade han levt med sin ensamstående mamma på gatan. I dag, vid 39 års ålder, driver han en av landets mest framgångsrika restaurangverksamheter.
När Serge talar om SOS Barnbyar lyser hans ögon upp.
- Jag tyckte att det var lätt anpassa mig till livet i barnbyn. Vi var alla systrar och bröder och kände varandra. Vi var lyckliga över att få bo i SOS Barnbyn, som var vacker och ren, berättar han.
Under sin tid i barnbyn, innan han flyttade till ungdomsboendet, hade han två barnbymammor – Mama Béby och Mama Zara.
- Jag var ofta sjuk, men Mama Béby klagade aldrig. Hon tog hand om mig som om jag hade varit hennes eget barn. Tack var hennes omtanke och omvårdnad vande jag mig snabbt vid livet i byn, säger Serge, som också hade kontakt med sin biologiska mor under uppväxten.
Serge bodde i ungdomsboendet i barnbyn under de tre år som han studerade på restaurangskola. Därefter var det dags att flytta därifrån till en egen lägenhet och skaffa jobb. Han berättar att det var en svår tid, då han ofta kände sig ensam och saknade sin SOS mamma, sina syskon och bröder. Efter att ha förlorat sitt första jobb fick han stöd och uppmuntran av både sin barnbymamma och barnbychefen att inte ge upp – och han lyckades också snabbt skaffa nytt arbete.
Efter att målmedvetet ha lagt undan en del av sin lön kunde Serge under 1998 öppna sin första, egna restaurang. Idag äger han fyra restauranger i huvudstaden Abidjan.
- Matlagning har länge varit min passion. När jag växte upp i barnbyn brukade jag titta på min mamma och studera vilka ingredienser hon använde för att laga den godaste soppa som jag någonsin har ätit, säger han och ler.
Serge är en ambitiös man - hans mål är att utöka sin verksamhet till att även omfatta import av möbler och kanske datorer. Han är gift, har två döttrar och en liten son.
- Jag uppmuntrar mina barn att studera hårt och jag betonar vikten av att ha rätt attityd till arbete. Jag påminner dem också om hur lyckligt lottade de är som har föräldrar som kan ta hand om dem, säger han.