Hon är 17 år, säger vad hon tycker och vet vad hon vill. ”Jag ska bli journalist, helst nyhetsankare eller fotograf”, säger hon. Och hon är på god väg att förverkliga sin dröm.
Alesya har varit redaktör för ”SOSedi”, ett månadsmagasin som ges ut av SOS Barnbyar i Minsk, Vitrysslands huvudstad, i över två år. När någon kom på tanken att starta ett månadsmagasin för SOS Barnbyar i Minsk var det ingen som förvånade sig över att Alesya omedelbart tog på sig uppdraget att leda projektet. Sedan dess har hon outtröttligt, månad ut och månad in, intervjuat SOS-mammor och barn i barnbyn för att samla material.
- Ibland är det svårt att få ihop tidningen – tack gode gud att jag inte har lovat att den ska komma ut i början av varje månad, säger hon och skrattar.
År 1999, när Alesya var sju år, flyttade hon till barnbyn i Minsk från ett barnhem för föräldralösa barn i staden. Alesya fick besök av en SOS-mamma från barnbyn och tyckte så mycket om henne att hon ville bo med henne. Alesya beskriver livet i byn som att leva i en ”jättefamilj”.
- Vi kände varandra så väl att vi visste vem det var genom att lyssna på fotstegen, även de barn som inte bodde i samma hus, berättar hon.
Hon tillbringade också mycket tid med sina skolkamrater.
- Mina vänner kände till min bakgrund. De visste var jag kom från och var jag bodde, men det påverkade inte vår vänskap. De kom ofta och hälsade på mig i barnbyn, säger Alesya.
Idag bor Alesya i en lägenhet för SOS-ungdomar i Minsk och studerar ekonomi. Men hon har fortfarande tät kontakt med barnbyn, främst tack vare sin nära relation med sin SOS-mamma.
- Hon var, och är, en mycket kärleksfull mamma. Hon var inte särskilt sträng, men hon förväntade sig mycket av oss. Jag tyckte att det var fantastiskt att hon lät oss påverka beslut som rörde oss till och med när vi var små.
- Jag har lärt mig så mycket under min tid i barnbyn. Jag vet vad jag vill med mitt liv – och jag vet hur jag ska åstadkomma det, säger hon.