Ordet u-land har sedan 1940-talet använts om en mycket heterogen grupp länder i Afrika, Asien och Latinamerika, som har varit föremål för humanitära hjälpinsatser.
U-land är vanligen definierat som ett land med låg BNP per capita. Motsatsen är industriland; det vill säga i-land. Begreppet u-länder och i-länder anses idag som föråldrat, eftersom det utgår från en bipolär, kraftigt missvisande bild av världens länder som de ser ut i dag. Ibland används även begreppen Nord och Syd som ett informellt alternativ till industriland och utvecklingsland.
Exempel på länder som traditionellt räknats som u-länder är Tanzania, Mali, Liberia och Nigeria, medan ett exempel på land som räknats som både industri- och utvecklingsland är Kina.
Det finns många metoder och kriterier som man kan använda för att mäta välstånd. De flesta mer använda metoderna kombinerar flera faktorer. Ett lands utvecklingsgrad är inte heller ett konstant tillstånd utan landet förändras med tiden – som i det tydliga exemplet Kina, men även i många andra länder i till exempel Sydostasien.
U-länder kallas ibland också tredje världen. Denna beteckning uppstod på 1950-talet, under kalla kriget, för länder som varken tillhörde den västerländska världen eller den kommunistiska, senare framför allt utifrån ett ekonomiskt perspektiv.
Läs mer om SOS-Barnbyars verksamhet i länder som traditionellt betecknas som u-länder här.